Namaste!
Här kommer den första uppdateringen från Bharatpur, Nepal. Flygresan gick jättebra, men jag hade nog aldrig förberett mig tillräckligt för kulturchocken. Den börjar lägga sig nu efter snart en vecka, allt är verkligen helt tvärtom här. Hotellet är superbra och personalen är så trevlig. Till skillnad från Sverige så kryllar det av personal här och det är ingen stress.
Jag har nu haft min fjärde dag på dagscentrat och barnen blir allt mindre blyga. Eller ja, de klättrade på min rygg, hängde i mina kläder och busade redan första dagen, men nu börjar de behandla mig som en av lärarna och de lyssnar på mig. Idag dansade vi jättemycket och barnen älskade det! Alla är så otroligt lydiga och duktiga på engelska, är på riktigt imponerad! Niru, Sangita och Ranjita gör ett otroligt bra jobb. De har 3 vattenpauser om dagen, tvättar händerna typ en timme innan lunchen och går på toaletten två gånger om dagen. Barnen får inget när de kommer men de får risblandning med bönor till lunch och när de har sovit efter lunchen får de ägg i antingen kokt eller stekt form, och då tar de handsprit innan.
I torsdags var jag inbjuden till Rotarys möte, så jag fick presentera mig. I.P. Dhakal var där och även Niru, som översatte lite åt mig.
Men trots allt kaos, ingen förmåga till struktur och en galen trafik så trivs jag bra här. På nåt sätt är det skönt att släppa sitt svenska kontrollfreak och bara leva spontant. Schemat ändras för varje timme och det är bara att hänga på. Lukten av brända sopor, konstant smog, konstant tutande, inga existerande trottoarer, de små gatustånden och människor som hela tiden riktar sina blickar mot mig som gör Nepals charm och det tillhör på något sätt.
Varje dag lär jag mig så mycket och varje dag känner jag tacksamhet över att få vara här och volontärarbeta via detta projekt!
Jag önskar er en glad påsk och att ni får en härlig vår, så hörs vi snart igen!
Bästa hälsningar,
Emma
