Johannes Frosteman och Fredrik Åkerman är sedan 1 april klubbens volontärer på barnhemmet i Bharatpur och här är deras första rapport!
"Nu har vi varit i Bharatpur några dagar och tänkte bara uppdatera er om det vi varit med om."
Barnhemmet har två lekrum och ett rum där barnen äter mat. På andra våningen bor hon som lagar maten med sin man och son. Det är två fröknar (en är väl rektor egentligen) och en yngre tjej som lagar mat och passar barn. Maten är främst baserad på ris blandat med bönor, smakar som gröt, men varieras lite. Fröknarna och vi äter oftast nudlar.
Det har varit 15 barn varje dag ungefär, då det är lov för skolbarnen nu i två veckor. 29 barn är inskriva och fröken Niru säger att de snittar 25 barn. Några är sjuka osv. Barnen verkar komma från olika förhållanden, de flesta verkar vara av lägre kast då de med hög kast kan betala för privat förskola. De flesta är hinduer, någon är kristen och någon muslim. Blandat mellan killar och tjejer. Niru tycker det är viktigt att inte någon särbehandlas och alla verkar inkluderas bra.
Barnen är på dagiset runt 7 timmar. Se schemat som nedan. Schemat följs väldigt strikt vilket är bra, blir tydligt för barnen.
De finns fläktar dock ingen a/c som Niru säger de inte behöver, att de är vana vid det. Om några veckor blir det som varmast strax över 40 grader (38 nu på dagarna), men de har det inte hemma så de tycker inte det behövs. Vi tycker dock vi blir dåsiga i värmen.
De har ingen möjlighet att gå ut, något de inte heller tycker behövs. Det finns en gräsplätt på baksidan som nog borde utnyttjas, främst under vår och höst då det är lite svalare. Det blir nog lite trångt också när alla barn är där. Vi tycker dock de har bra med leksaker! Och de lär sig saker. Engelska är ju väldigt svårt att lära dem men de har bra disciplin och de äldre barnen kan skriva bokstäver. De lär sig alfabetet, siffror och vissa ord. Färgpennorna är väl de bästa vi hade med oss, de skriver i egna små linjerade böcker som går åt. Sådana kan man ta med nästa gång.
Första dagen var en kanadensare där som heter Lucie, vilket var en väldigt bra överraskning för oss. Hon bor hos Niru och översätter nepalesisk engelska till amerikansk engelska så vi förstår. Hon är där någon dag i veckan och leker med barnen.
Det är de första intrycken, både för att vi själva ska ha med oss och för att ni ska få en lägesrapport!
Vänligen,
Johannes Frosteman och Fredrik Åkerman
