Finland och Sverige 1809-2009: några synpunkter
Kriget 1808-09 förlorades, och de finländska landskapen måste avträdas till Ryssland genom fredsfördraget i Fredrikshamn i september 1809. Ändå har Sverige och Finland genom en serie osannolikt gynnsamma omständigheter kunnat utvecklas till de två självständiga och högt utvecklade stater som nu tillsammans markerar betydelsen av 1809.
Jag har en lista med det tjugotal märkliga tillfälligheter eller mirakel som gynnat våra båda länder under dessa två sekler. Den börjar med att tsar Alexander I befann sig i sin kortvariga ”liberala” period 1808-09 och lät sitt finländska storfurstendöme få ett visst självstyre vid Borgå lantdag. Den fortsätter med valet av Bernadotte till tronföljare i Sverige som äntligen gav oss en kraftfull och realistisk ledare. I denna korta resumé måste jag hoppa över ett antal liknande tillfällen under de följande hundratrettio åren och i stället gå direkt på avvärjningssegrarna för Finlands armé 1940 och 1944, Mannerheims framgångar som president 1944-46, Paasikivis och Kekkonens anpassningspolitik 1946-81 och Koivistos försiktiga avveckling av beroendet österut 1982-1994.
Krister Wahlbäck
