Första maj i Sverige
Historia
Den första förstamajdemonstrationen i Sverige skedde på 21 platser över hela landet 1890.
I Stockholm samlades omkring 30 000 personer vid Cirkus, som då låg vid Karlavägen och marscherade till Hakberget, Ladugårdsgärdet, där ytterligare 20 000 personer väntade. Då demonstrationerna inte tilläts innanför stadens gräns valdes Hakberget, som låg utanför dåvarande stadsgräns. Där lyssnade alltså runt 50 000 till de åtta talarna, som förutom socialisterna Hjalmar Branting, Hinke Bergegren, August Palm, R Hansen, P M Landin och K J Karlsson, även innefattade liberalerna Fridtjuv Berg och David Bergström. En resolution antogs av den samlade folkmassan med krav på åtta timmars arbetsdag:
”I följd av ett beslut, enhälligt fattat på den internationella arbetarkongress, som förlidet år hölls i Paris, ha vi idag, den 1 maj 1890, i likhet med hela Europas och Amerikas klassmedvetna proletariat, samlats till en världsdemonstration för lagstadgad 8-timmarsarbetsdag.”
I början av 1900-talet var det inte ovanligt att SAC, kommunisterna, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna samlades i ett gemensamt tåg. Idag går de oftast i separata tåg.
Första maj är allmän helgdag i Sverige sedan 1939. Fram till 2005 var första maj den enda av Sveriges allmänna helgdagar som var en så kallad borgerlig (icke-kyrklig) helgdag. Sedan 2005 är även nationaldagen en sådan allmän borgerlig helgdag.
Under andra världskriget fick första maj en nationell karaktär. Socialdemokrater och borgerliga manifesterade nationell enighet på första maj genom att tillsammans gå i "Medborgartågen för Sveriges frihet och oberoende”.
1967 anordnades det första Röd Front-mötet i Göteborg. Mötet representerade slutet på kommunisternas och socialdemokraternas gemensamma första maj-demonstration. Röd Front har sedan dess anordnats varje år över hela landet.
Demonstrationer andra än arbetarrörelsens
År 1987 demonstrerade Moderata löntagarrådet i Malmö med den dåvarande moderata riksdagsmannen Sten Andersson i spetsen på första maj (samma dag var för övrigt utrikesminister Sten Andersson socialdemokraternas huvudtalare i staden). På 2000-talet har andra partier än de socialistiska med allt större engagemang börjat använda första maj för att manifestera sin politik. Bland annat har Kristdemokraterna i Uppsala under flera år ordnat marscher på första maj för ”rättvisa i barnomsorgen”. År 2006 lockade detta tåg 1 200 deltagare, men intresset har falnat allt mer, och 2014 hade de enligt polisens uppgift färre än 500 som manifesterade. Även enfrågegrupper har på senare år arrangerat manifestationer på första maj, ett exempel är Piratbyrån som 2004‒2010 arrangerade manifestationer på första maj. I Sverige firas första maj även av nazister sedan 2011, då Svenskarnas parti firade det för första gången.
Första maj-demonstration i Stockholm 1899, foto: Carl Konstantin Thorncliff, Arbetarrörelsens arkiv & bibliotek