Forntida firande i Norden
Under vikingatiden sammanföll nyår med midvinterblotet eller, som det också kallades, julblotet. Exakt när på året detta hölls är man i våra dagar oense om.
Det var redan då sed att avge nyårslöfte. Detta kunde ske på två sätt. Det ena var att tömma bragebägare, det andra var att svära vid en galts borst.
Antik romersk tradition
Enligt den romerska kalendern började året 1 mars. När sedan den julianska kalendern infördes under Julius Ceasar 45 f.Kr. blev 1 januari officiellt nyårsdag i det romerska riket. Förflyttningen från 1 mars till 1 januari hade administrativa anledningar. Romarna offrade på nyårsdagen till Janus och betraktade dagen som en dies faustus ("lycklig dag"), på vilken man gärna företog sig viktiga handlingar. Man uppvaktade med lyckönskningar, i synnerhet hos magistratspersonerna, samt växlade skänker, såsom förgyllda dadlar och fikon, senare små kopparmynt. Särskilt var det klientens skyldighet att tillställa sin patron en gåva (strena), och kejsarna fordrade en dylik tribut av alla Roms invånare. Detta bruk att ge nyårsgåvor (fr. étrennes, av det nyssnämnda strena) har bibehållit sig i Frankrike och Belgien, och bruket av nyårsönskningar är allmänt i hela den civiliserade världen.
Äldre kristen tradition
De kristna kyrkorna firade nyår på varierande tider, ofta på juldagen den 25 december eller på Jungfru Marie bebådelsedag, i Bysans och Ryssland 1 september. Nyårsdagen firades med allvarlig botpredikan, som protest mot de hedniska utsvävningarna på denna dag. 25 december firades som svensk nyårsdag ända fram till 1500-talet.
Efter julfestens uppkomst på 500-talet blev 1 januari helt naturligt denna fests "åttondedag" samt firades till minne av Jesu omskärelse och namngivning, med användande av Luk. 2:21 som text. Denna är också den svenska kyrkans gamla evangelietext för nyårsdagen. Av de nya högmässotexterna för denna dag tar den 2:a årgången särskild hänsyn till årsskiftets betydelse. Det var först under högmedeltiden som 1 januari åter slog igenom som nyårsdag, dock inte överallt ens i Västeuropa. Senare fixerades dock nyårsdagen i och med införandet av den gregorianska kalendern.
En del gamla kalendarier kallar 1 januari omskärelsefest, eftersom kyrkan på den dagen firade minnet av Jesu omskärelse och namngivning.
Nyår i olika kulturer
Judisk tradition
Judarna firade alla nymånadsdagar som religiösa högtidsdagar, men i synnerhet den första dagen i månaden Tischri (september-oktober). Med denna dag, som infaller i september, börjar ännu judarnas borgerliga år, men deras religiösa år börjar med månaden Nisan (i april). Judarna firar nyårsfesten den första Tischri, under två dagar och ännu bibehålls vid detta tillfälle en gammal ceremoni med basunskall på vädurshorn (shofar), därav namnet basunfesten. Men det vanligaste namnet är Rosh Hashanah (hebreiska: "årets huvud/början").
Assyrisk tradition
Det assyriska folket firar sin nyårsdag, kallad Kha-b-Nisan, den 1 april. Firandet pågår i flera dagar och inkluderar assyrisk mat, sång och dans. Det är väldigt vanligt att människor bär assyriska nationaldräkter under firandets dagar. Denna dräkt är oftast färgglad och inkluderar en manlig och kvinnlig huvudbonad med fjädrar.
Kinesisk tradition
Det kinesiska nyåret infaller vid en nymåne mellan 20 januari och 19 februari. Det är tradition att man skall fira nyåret tillsammans med sin familj, varför det är den helg med flest inrikesresor inom Kina under året.
Iransk tradition
De iransktalande folken, såsom perser, vissa afghanska folk, kurder med flera, firar nyår vid vårdagjämningen, cirka 21 mars. Detta kallas Nouruz eller Newroz.
Sovjetisk och post-sovjetisk tradition
I de före detta sovjetrepublikerna är det sedan sovjettiden nyåret som är "den stora festen", firandet var under sovjettiden ateistiskt och inte knutet till någon religion. Många traditioner som i exempelvis Sverige förknippas med julen, hör i dessa länder hemma på nyår. Man klär sina julgranar till den 31 december, och det är också den här dagen som man delar klapparna. Man dricker även champagne och skjuter raketer. Efter revolutionen 1917 avskaffades det kristna julfirandet och med det även Farbror Frost, officiellt från 1929. Men från 1936 infördes istället nyårsfirande med nyårsgran, Farbror Frost, hans barnbarn Snöflickan och nyårspresenter istället för julklappar. Farbror Frost har sitt ursprung i slavisk mytologi, men har påverkats av den angloamerikanska Santa Claus. Han är således den östslaviska motsvarigheten till jultomten. Det finns en gammal tradition från före revolutionen att gudbarnen den här dagen besöker sina faddrar och där bjuds på Kutja och te och får pengar och godis.
Muslimsk tradition
Muslimska kalendern eller islamiska kalendern är en månkalender. Tideräkningen börjar 16 juli 622 då profeten Muhammed emigrerade från Mekka till Medina. Det arabiska ordet för denna emigration är hijra och den muslimska kalendern kallas därför även hijrakalendern. När ett datum anges efter hijrakalendern brukar man skriva ett H vid årtalet, men även AH (latin anno hegirae), det vill säga år efter hijra.
Ett år i den muslimska kalendern omfattar i enlighet med Koranen (9:36) tolv månader. Varje månad motsvarar månens synodiska omloppstid, vilket innebär att de är 29 eller 30 dagar, och att ett år är 354 dagar. Eftersom året är kortare än jordens omloppstid kring solen förskjuts månaderna gradvis i förhållande till årstiderna. Ursprungligen var skillnaden mellan den muslimska och västerländska kalendern 622 år, men det har nu minskat till omkring 579 eftersom ett muslimskt år är kortare.
Anledningen till att muslimerna använder en månkalender är att flera av islams religiösa plikter är knutna till vissa månader och att månens nytändning enligt Koranen visar tidpunkten då dessa skyldigheter skall börja fullgöras. Fastan skall exempelvis genomföras under månaden ramadan från tidpunkten då nymånen första gången visar sig fram till nästa nytändning. Detta innebär att månadernas längd då måste motsvara månens synodiska omloppstid. Ett tillförande av en extra månad för att anpassa räkningen till ett solår fördöms som hedniskt av Koranen (9:37).
Nyårsdagen infaller den första dagen i månaden Muharram.
Eftersom fredagen för muslimerna är dagen för kollektiv dyrkan och den obligatoriska samlingsbönen kan den liknas vid sabbaten i judendomen och söndagen i kristendomen.
Nyår världen runt
Högtider brukar firas i samband med brytningstider, till exempel när solen vänder i midvintertid och det blir ljusare – runt jul alltså – eller när solen står som högst – vid midsommar, eller vid vår- och höstdagjämningar. En del nyår har religiös anknytning, andra firas mot bakgrund av årstidernas rytm, till exempel för att välkomna våren med fest och en del är anknutna till mån- eller solkalendrar. Ofta firas nyår med stora festivaler som pågår i flera dagar.
• Först ut är Japan med Shogatsu – japanskt nyår. Det japanska nyåret firas i tre dagar med början 1 januari. Många japaner besöker tempel och andra religiösa platser under nyårsdagarna för att be om lycka inför det nya året. Eftersom nyåret innebär en fullständig nystart blir årets första soluppgång viktig, liksom det första skrattet och drömmen. Fjolårets sorger och bekymmer kan man lägga bakom sig genom en glömskefest.
• Berbiskt nyår – Yennayer – firas 12 januari eller av en del den 14 januari.
• 13 januari firas Nyårsafton av huvudsakligen grekisk- och rysk-ortodoxa länder som går efter den julianska kalendern.
• Vårfestivalen – det kinesiska nyåret infaller vid en nymåne mellan 20 januari och 19 februari. Det är tradition att man skall fira nyåret tillsammans med sin familj, varför det är den helg med flest inrikesresor inom Kina under året. 19 februari 2015 blir det getens år.
• Tu bi-shevat – trädens nyår – firas av judar i januari eller februari. Dagen markerar att de första träden väcks ur sin vintervila och börjar blomma i Israel. Många judar firar genom att äta av de sju frukter som enligt Thoran var basvaror i Israel: dadlar, granatäpple, vete, korn, fikon, oliver och druvor.
• Mahayanabuddhistiskt nyår firas vid den första fullmånen i januari. Detta nyår firas främst i Kina, Korea, Japan och Vietnam och firas oftast i tre dagar men det varierar i olika länder. När det buddhistiska nyåret firas beror på ursprungslandet eller etnisk bakgrund av folket. Till exempel firar kineser, koreaner och vietnameser nyår i slutet av januari eller början av februari enligt månkalendern, medan tibetaner brukar fira en månad senare
• Antikens Rom firade nyår den 1 mars
• Den 14 mars firas det sikhiska nyåret. Den sikhiska tideräkningen utgår från grundaren Guru Nanaks födelse. När den gregorianska kalendern visar 2018 blir det år 550 för sikherna.
• Nouruz eller Newroz firas omkring den 21 mars. Det är de iransktalande folken, såsom perser, vissa afghanska folk, kurder, tadzjiker, zoroaster med flera, som firar nyår vid vårdagjämningen. Eftersom man firar Nouruz vid solens exakta position vid vårdagjämningen, kan nyåret inträffa 20, 21 eller 22 mars.
• 22 mars Chaitra (Indien) – ett av flera hinduiska nyår
• 1 april firar det Assyriska folket sin nyårsdag, kallad Kha-b-Nisan,. Firandet pågår i flera dagar och inkluderar Assyrisk mat, sång och dans. Det är väldigt vanligt att folk bär Assyriska nationaldräkter under firandets dagar, denna dräkt är oftast färgglad och inkluderar en manlig och kvinnlig huvudbonad med fjädrar.
• Yazidiskt nyår – infaller första onsdagen i april.
• 13-15 april firas det thailändska nyåret, Songkran. Nyårsfesten infaller strax före regnperioden och enligt traditionen firas det med stora vänskapliga vattenkrig på gator och torg. Man slänger stora mängder vatten på varandra för att möta det nya året ren och lycklig. Ibland är vattnet blandat med talk och att få vitfärgat vatten på sig betyder lycka. Den man har blött ner önskar man ”Sawatdee pee mai” – gott nytt år!
• 14 april Vaisakhi – solens nyår – ett till av flera hinduiska nyår, firas även av sikher.
• I Theravadabuddhistiska länder som Sri Lanka, Thailand, Burma, Kambodja och Laos firas nyår i tre dagar från den första fullmånen i april.
• 21 juni Willakuti – aymarafolkets nyår som firar vintersolståndet på södra halvklotet och därmed solens återkomst i Bolivia, Chile och södra Peru.
• 24 juni infaller Inti Raymi – det andinska nyåret, en solfest i Latinamerika. Det är en midvinterfest från inkatiden.
• 11 eller 12 september Enkutatesh – etiopiskt nyår.
• 11 eller 12 september Nayrouz – det koptiska nyåret. Det firas den första dagen i månaden Thoout. Vid skottår firar Kopterna nyåret den 12 september. Det firas för att påminna sig själv om vad martyrerna fått utstå för att bevara och hålla den kristna tron stark och levande.
• Rosh hashana – det judiska nyåret – infaller alltid på hösten (första och andra dagen i månaden Tishri i den judiska kalendern) och inleder tio dagar av botgöring och eftertanke, följt av försoningsdagen Jom Kipur. Rosh hashana kallas även åminnelsedagen eller shofarblåsningens dag. Judarna firar nyårsfesten, liksom alla andra fester, under två dagar och ännu bibehålls vid detta tillfälle en gammal ceremoni med basunskall på vädurshorn (shofar)(därav namnet basunfesten).
• Al-hijra – det muslimska nyåret infaller på hösten. 2018 börjar Al-Hijra eller Muharram tisdag, den 10 september och fortsätter under 29 dagar fram till tisdag, den 9 oktober. I Nordamerika börjar högtiden en dag senare, den 11 september. Enligt den muslimska kalendern börjar högtider vid solnedgången dagen före, vilket innebär att praktiserande muslimer börjar fira Al-Hijra vid solnedgången den 9 september.
• 31 oktober Samhain – wiccanska nyåret. Det är en ursprungligen keltisk skördefest då man firade sommarens slut. Den ses ofta som det keltiska nyåret. I dag firas halloween på samma dag som samhain. Allhelgonadagen, som är en kristen högtid liknar samhain och infaller 1 november.
• Diwali – hinduiskt nyår och ljusfestival firas på hösten. 2018 börjar firandet onsdag 7 november och håller på i fem dagar till söndag 11 november.
• Jainister firar nyår på den första dagen i månaden efter Diwali.
• Sist men inte minst natten mellan 31 december och 1 januari firar västvärlden nyår.
