Första majFörsta maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag som firas sedan 1890 på initiativ av Andra internationalen, bland annat till åminnelse av Haymarketmassakern 1886. Denna dag firas runt om i världen av olika vänsterorganisationer, partier och fackföreningar med demonstrationer och möten.
Tidig historiaFörsta maj har en lång "förhistoria". Sedan antiken har folk i Europa och på andra håll i världen firat vårens ankomst med en fest. De tidigaste Första maj-firanden går ända tillbaka till tiden innan kristendomen anlände till Europa. Till exempel det keltiska firandet av Beltane och även Valborgsmässoafton i de germanska länderna. Trots att de hedniska firandena långsamt började försvinna när Europa blev kristet så överlevde en mer sekulär version av firandet inom skolor och kyrkor i Europa. I denna form är Första maj mer känd för sina traditioner som att dansa runt en Majstång och kröningen av Majdrottningen, i vissa länder. Än idag firas de gamla hedniska riterna från 1 maj av nyhedniska grupper som t ex den naturinriktade religiösa rörelsen Wiccaner.
Historia som arbetarhögtidArbetarrörelsens förstamajdemonstrationer var från början intimt förknippade med kampen för åtta timmars arbetsdag. I maj 1886 höll en grupp lokala anarkister ett möte i Chicago, till följd av att polisen två dagar tidigare skjutit ihjäl två demonstrerande arbetare. På mötet framfördes bland annat krav om åtta timmars arbetsdag. I slutet av detta möte, som ägde rum på Haymarket Square, kastades en bomb mot polisen som öppnade eld mot demonstranterna. I det kaos som följde började polisen och några arbetare beskjuta varandra vilket ledde till sju polisers och minst fyra arbetares död. Efter mötet greps ett antal av de organiserade arbetarnas ledare och åtta av dessa fängslades eller avrättades. De tre som dömts till fängelse benådades 1893, då man ansåg samtliga åtta ha dömts på otillräckliga grunder. Det har inte kunnat fastställas vem som kastade bomben. Till ”Chicagomartyrernas” minne och för att samordna kampen för åtta timmars arbetsdag internationellt utropade Andra internationalen två år senare 1 maj till den internationella generalstrejkens dag på den amerikanska delegationens förslag.
Första maj i SverigeHistoriaDen första förstamajdemonstrationen i Sverige skedde på 21 platser över hela landet 1890.
I Stockholm samlades omkring 30 000 personer vid Cirkus, som då låg vid Karlavägen och marscherade till Hakberget, Ladugårdsgärdet, där ytterligare 20 000 personer väntade. Då demonstrationerna inte tilläts innanför stadens gräns valdes Hakberget, som låg utanför dåvarande stadsgräns. Där lyssnade alltså runt 50 000 till de åtta talarna, som förutom socialisterna Hjalmar Branting, Hinke Bergegren, August Palm, R Hansen, P M Landin och K J Karlsson, även innefattade liberalerna Fridtjuv Berg och David Bergström. En resolution antogs av den samlade folkmassan med krav på åtta timmars arbetsdag:
”I följd av ett beslut, enhälligt fattat på den internationella arbetarkongress, som förlidet år hölls i Paris, ha vi idag, den 1 maj 1890, i likhet med hela Europas och Amerikas klassmedvetna proletariat, samlats till en världsdemonstration för lagstadgad 8-timmarsarbetsdag.”
I början av 1900-talet var det inte ovanligt att SAC, kommunisterna, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna samlades i ett gemensamt tåg. Idag går de oftast i separata tåg.
Första maj är allmän helgdag i Sverige sedan 1939. Fram till 2005 var första maj den enda av Sveriges allmänna helgdagar som var en så kallad borgerlig (icke-kyrklig) helgdag. Sedan 2005 är även nationaldagen en sådan allmän borgerlig helgdag.
Under andra världskriget fick första maj en nationell karaktär. Socialdemokrater och borgerliga manifesterade nationell enighet på första maj genom att tillsammans gå i "Medborgartågen för Sveriges frihet och oberoende”.
1967 anordnades det första Röd Front-mötet i Göteborg. Mötet representerade slutet på kommunisternas och socialdemokraternas gemensamma första maj-demonstration. Röd Front har sedan dess anordnats varje år över hela landet.
Demonstrationer andra än arbetarrörelsensÅr 1987 demonstrerade Moderata löntagarrådet i Malmö med den dåvarande moderata riksdagsmannen Sten Andersson i spetsen på första maj (samma dag var för övrigt utrikesminister Sten Andersson socialdemokraternas huvudtalare i staden). På 2000-talet har andra partier än de socialistiska med allt större engagemang börjat använda första maj för att manifestera sin politik. Bland annat har Kristdemokraterna i Uppsala under flera år ordnat marscher på första maj för ”rättvisa i barnomsorgen”. År 2006 lockade detta tåg 1 200 deltagare, men intresset har falnat allt mer, och 2014 hade de enligt polisens uppgift färre än 500 som manifesterade. Även enfrågegrupper har på senare år arrangerat manifestationer på första maj, ett exempel är Piratbyrån som 2004‒2010 arrangerade manifestationer på första maj. I Sverige firas första maj även av nazister sedan 2011, då Svenskarnas parti firade det för första gången.
Första maj i olika delar av världenÖststaternaFörsta maj sågs som en av de viktigaste högtidsdagarna i Sovjetunionen. Där, liksom i flera andra länder i Östeuropa, firades dagen med ståtliga militärparader och var för utomstående ett tillfälle att göra kremlologiska observationer.
RysslandDen första förstamajstrejken i Warszawa (då i Ryska imperiet) 1890 samlade omkring 10 000 arbetare. Därefter 1912—1914 samlades omkring 400 000 arbetare i tåg. Vid Februarirevolutionen 1917 samlades flera miljoner i tåget. Efter Oktoberrevolutionen 1917 firades Första maj under två dagar: med demonstration mot kapitalismen den första dagen och med arbetarfester utе i naturen andra dagen. Att demonstrera utvecklades till en plikt som många sovjetmedborgare inte vågade avstå ifrån. Det kunde resultera i repressalier. Därför var mängden demonstranter väldigt stor under flera decennier.
KinaI Folkrepubliken Kina firas första maj sedan 1990-talet med en gyllene vecka, ett av de tre tillfällen på året då det i Kina råder en veckas generell ledighet. Under högtiden, även känd som Wǔ Yī (bokstavligen "fem ett"), anordnas landets största nationella parad. Huvuddelen av paraden består av marscherande militärer och flygvapnets luftkonster.
StorbritannienI Storbritannien firas May Day alltid första måndagen i maj. Dagen firas med demonstration mot kapitalismen, men demonstrationstågen är inte partipolitiska som i många andra länder. Man brukar samla ihop till stora demonstrationer till främst London, Glasgow, Edinburgh och Doncaster. I London har första maj-demonstrationer ofta slutat i kravaller med polisen.
TurkietFörsta maj är en officiell helgdag i Turkiet. Den avskaffades 1981 efter en statskupp året före, men återinfördes av den turkiska regeringen 2010. Taksim-platsen är centrum för manifestationerna sedan en blodig massaker skedde där första maj 1977.
TysklandI Tyskland hade arbetare firat första maj i flera decennier innan Nazistpartiet efter maktövertagandet 1933 gjorde om dagen till officiell helgdag under namnet ”nationella arbetets dag” (Tag der nationalen Arbeit). Dagen därpå, den 2 maj 1933, förbjöds alla fria fackförbund och det statliga arbetarförbundet DAF inrättades istället och som ersatte de tyska fackföreningarna. De traditionella arbetarsångerna och arbetarsymbolerna blev också förbjudna.
Numera firas första maj åter med arbetarsånger och -symboler, speciellt i Berlin där stora demonstrationer äger rum. I Tyskland har de senaste åren oroligheter brutit ut första maj då vänstergrupper drabbat samman med nynazister.
USA och KanadaI USA och Kanada firar man istället för Första maj, Labor Day den första måndagen i september. Detta för att bland annat presidenten Grover Cleveland inte ville att den amerikanska arbetarrörelsen skulle hedra Haymarketmassakern och oroligheter uppstå. Alla delstater har gjort den till allmän helgdag. I USA finns inte längre några stora socialistiska partier och därför är det ofta fackförbund som organiserar demonstrationerna. På senare år har dock många fackförbund, sociala rörelser och immigrantorganisationer återupptagit traditionen med stora demonstrationer på Första maj, något som upphörde på 1940-talet.
Foton: Socialdemokraterna, Carl Konstantin Thorncliff, RIA Novosti archive/N. Maksimov
